tempus

Så är det! Alla borde ha en Malin. Jag har lite olika Malin o det gör ju allting ännu bättre! Jag har en syster Malin o hon är bra på att tala om för mig hur allting kommer att ske, hur jag känner och vad jag egentligen redan vet. Hon talar om för mig vilka blåsta fel jag troligtvis kommer att göra (o jag fortsätter rakt fram o blundar för när jag släpper sargen o börjar falla då FALLER jag tro mig)

Sen har jag massa malin o perfirin, o de är ljusglimtar som vandrat genom min vardag.

Sen har jag Malin, min vardagsmalin tillika festmalin. Malin man ringer till från jobbet o säger "visst vill du göra våfflor till mig ikväll?" o hon säger "JA! jag behöver något att se fram emot!!" Jag kan sitta i timmar hos min Malin o titta på TV eller film (vid film måste man dock gömma dosan, annars blir det massa paussnack) jag kan sitta o snacka skit o jag kan somna till, vi går promenader o terapisnackar o en sak som är helt säkert det är att det ALLTID finns en malin där. Idag har vi inte terapisnackat, men vi har ätit våfflor o tittat på Samatha who? som är så fantastiskt bra att man kan sitta stilla timme ut o timme in o titta, skratta, somna till lite (det var inte jag) o bara älska serien!

Alla borde ha en malin, en malin gör vardagen strålande att sunka omkring i!

Nu verkar det som att jag inte uppskattar mina andra fanstastiska vänner o det är lååångt ifrån sanningen. Vad vore livet utan alla dessa fantastiska personligheter? Gamla o nya... nära fast långt bort... o där damp jag igen.... fan det är några jag faktiskt längtar efter!