tempus

Det har varit en toppenhelg! The gang from before trillade förbi. O det blev en röra av folk för vi alla känner varandra på lite olika sätt o vissa har man mer gemensamt med än andra, även om de andra är de som man hängt med närmre i tiden. Det var förfest här hos mig o ljudnivån från en viss skara var så hög att det började tjuta i öronen o fortfarande i morse när jag vaknade susade det! Den stående frågan från alla som känner mig från längt tillbaka eller bara från början av tiden i Öret är "Hur har du hittat de här?" Efter ransakan.... Förutom min siames så flyttade ALLA! Man tar det man får och visst, vi har haft otroligt roligt vissa stunder! Men är det "jag"? Nop! O det som gjorde att jag blev ännu klarare över hur jag vill ha det kring mig är de underbara flickorna som kom dels från andra delar av landet, som känner mig bättre än jag själv gör ibland och de underbara flickorna som jag vardagshänger med här hemma som är det jag vill ha.  Roligt, hysteriskt kul men på en nivå som ligger nära. Ok lite knöligt, vi har roligt men vi hör skämten, inte bara skrattar för att alla andra skrattar, vi hör vad den andre säger inte bara ler o nickar (eller skriker o nickar) Vi kan skratta så vi gråter fast inte pga att man måste skratta utan för att man förstår! Man kan sitta i lugn och ro o prata, diskutera, vara oense, driva med varandra för att vi känner varandra och vet vad man kan skämta om, hur man kan driva med varandra, hur man kan vara oense och man vet hela tiden att det som sägs till varandra är det som sägs "bakom ryggen". Inga konstigheter, vi vet att vi är olika men det är ju det som är så underbart! DET vill jag ha, DET är det enda jag vill ha nära mig, DET har jag och DET är jag mer än villig att jobba på att få behålla. Jag vill ha det äkta, det falska suger musten ur mig och det glider sakta men säker ut i sanden och det känns faktiskt bra!