tempus

Eller kanske inte... Jag blev livrädd i går morse när mamma o Pat kom in och sjöng. Det är inte längre som när man var liten och låg o väntade på att de skulle komma in. Det kan iofs bero på att jag är gammal o trött och precis börjat min semester och måste sova så mycket jag kan! Det var trevligt att få frukost på sängen i alla fall. Det är trots allt väldigt viktigt! Traditioner är till för att hållas!

Midsommar firades i en liten by straxt utanför Falerum, hålan utanför hålan... Det var en fantastisk sommaridyll och även om jag obevekligt alltid vägrat dansa kring den där förbannade stången så kunde jag inte säga nej. Folket kon ju för guds skull med stång, dragspel, fiol o massa barn + att de bjöd på mat i överflöd. Jag var tvungen att se mig själv besegrad och dansa. vi noterade alla att sångerna och rörelserna INTE sitter i ryggraden! Men det var fint. Vi åt sill o vai badade, vi drack öl och sjöng snapsvisor. Tillslut gick alla barnen och deras föräldrar och vi satt o pratade och skrattade i skenet av stearinljus. Och jag som har blivit ett helt år äldre gick och la mig tidigt. Med åldern borde visdomen om att sprit är bättre än om man ska hålla på länge ha satt sig.... men det är ju så gott med öl och vem orkar blanda dringar när ölen liksom serverar sig själv... eller i alla fall av värden själv.

Det var toppen! En midsommaridyll!