tempus

När jag var liten/yngre sa mamma alltid att vi skulle gå på årsmöten och engagera oss i engagemang med scouterna utöver det vi gjorde med avdelningarna. Så vi har gått på årsmöten och suttit med i lägerledningar, arrangerat resor, varit med på städdagar i stugan, varit ledare.... och det bara inom scouterna. Detta för att man ska ge tillbaka när man får så mycket som vi fått som scouter. Sen har vi ju allt annat med andra läger, mässor, företag. Om vi räknar bort mina kära syskon så har jag varit lägerchef, vice ordförande, suttit i valberedning, lägerchefsassistent, suttit i ledningsgrupp för olika arbetsmarknadsmässor.... jag har jobbat när jag egentligen inte hunnit pga studier och jag har sagt ja till det mesta. Jag vet hur det känns när väggen är nära. Min mor och jag har tillsammans kommit fram till att engagera sig lagom är bättre. Man behöver inte säga ja till allt.

Men jag tror att det kan vara så att väggen kommer så nära för att det är så få som engagerar sig. Det är inte längre något som är självklart att jobba ideellt. För den yngre generationen är det viktigare att jobba och tjäna pengar så man kan resa mer eller köpa den senaste Iphonen (det är inte ens mobiltelefon i sin enkelhet som gäller längre) "vuxna" anser att det är andra som ska engagera sig och gärna ta hand om deras barn så de själva kan få en lugn stund på semestern.

Idag har jag visat mitt engagemang på en lagom nivå. Vi hade årsmöte med fackklubben (för att lägga ner den för organisationen har ändrats och det finns en ny) Jag gick på mötet, sa ja där man skulle, skrattade där man skulle och åt smörgåstårta och drack ett glas vin. Sen gick jag hem. Jag sitter inte i någon styrelse, ingen valberedning, jag är inte ens kontaktpmbud på kontoret! Mitt engagemang blir mindre och mindre och jag blir mer och mer rastlös....!!!

Vad hände egentligen? Jag tänkte att det bara sitter i huvudet, vart annat år blir bra, vart annat år blir crap... än så länge stämmer det. 2009 går inte till böckerna som det bästa året någonsin. Första delen var ju svart så det enda jag kan säga om det är att det måste varit den sämsta delen av ett år någonsin.... minns inte så noga.

MEN! ... En fantastisk semester i somras och en höst som faktiskt inte varit dålig. Riktigt bra till o från!

  


Malin o jag tog oss en sväng ut till E för att hälsa på de fantastiskt söta minigrisarna! Vem smälter inte när man är omgiven av små grisar som bökar omkring o vill ha lite mer mat. Varje dag har jag med mig min kamera, vart jag än går. O varje morgon är oli den andra när man går sin promenad till stationen. Solen står olika högt, molnen är där ellr inte, det blåser eller inte. Vissa dagar vill jag bra stanna o föreviga allt jag går förbi. Bilden i mitten är vid Svartån runt hörnet från mig, en av de där morgnarna som man vill ha med sig jämt! O på tal om ha med sig jämt, Emma var i stan för att hälsa på lillasyster Hanna. De tog med mig till ett ställe man bör ha varit vid/på, speciellt om man bott i staden i 6 år.... Emma har alltid varit en del i mitt liv, på ett eller annat sätt... vi ses verkligen inte ofta men varje gång jag träffar henne inser jag att det finns verkligen ingen annan som känner mig på samma sätt som hon. Hon har varit med hela min uppväxt, "försvann" ett tag och på grund av detta ser hon saker som ingen annan ser hos mig eftsom de flesta ha varit med på hela resan och lite glömt det som var innan eller var inte med då. Hursomhelst...Det är fint att ha henne tillbaka!


Hösten har som sagt gått åt att fota en hel del. Alla förstår inte riktigt alla objekt, men det är ju jag som ska förstå =) Det är min vardag, platser jag går förbi varje dag eller hemma där jag vuxit upp. Det är vältill viss del alla dessa bilder som fått mig att inse att jag aldrik kommer känna mig hemma där jag är just nu. Hela mitt väsen är kvar i Linköping och jag måste hem!!


           

         


Födelsedagar har firats för de finaste. Mr Jonas inte ett ont anande, eftersom han fyllde 30 i somras, kidnappades någon gång i september och fördes ut i vildmarken. Jag tror aldrig jag pratat så mycket i telefon med förken Lejonberg som jag gjorde innan den festen! 3 tokhispiga kontraollfreaks ska dra ihop en stor överraskningsfest... det blir svettigt då! O jag var den som var mest lugn!!! Mamma var nästa ut. det är mysikt när alla kommer hem o slaviskt följer tradition med frukost och paket på sängen. Eftersom jag är en snäll dotter o lovade att inte lägga ut de bilderna på world wide webb så gör jag inte det. Det var mysigt i alla fall! Sen kom Malins födelsedag. Det är få som lägger så mycket krut på sin födeledag som hon o jag förstår inte riktigt charmed förutom att det är massa bakelser o man får dricka massa öl med sina fina vänner!


         


O de fina vännerna ja, de som jag inte diskret försökt att fasa ut ur mitt liv =) De som är min familj o faktiskt gör det svårt att lämna staden. De som man kanske vet mer om än man borde... hahaha vi har haft roligt över många glas vin!

           

         


Jag hittar bara fler o felr bilder jag vill lägga upp... många tågbilder har det blivit.


          

        


Advent kom o varje helg var uppbokad. första advent var jag i Stockholm o den största delen av tiden satt jag vid köksbodet o åt lååånga frukostar. Jag kom hem med massa påsar oxå... alla innehöll endast saker till mig. Fantastiskt o mamma hade ju sagt år mig att jag måste ju leva också inte bara spara. Jag har fixat det nu =) Mindre sparande mer materialism åt folket!! Mohahaha!

2a advent var mamma hos mig. Vi fixade lite med sparandet då med =) O så flirtade vi lite med farmor för att se om hon ville gå ut o äta... dum fråga tll någon som älskar att äta ute o gärna går ut om hon har någon att stödja sig på. Hon fick två o det var ju så trevligt att vi gick ut även advent nr 3 så syster o bror var på besök. 2 konserter (Studentkören och winnerbäck), uppdatering från Emma o Hanna med mor o far, adventsmys hos Malin o Staffan med syskon o andra intresserade, middag med farmor, efterfest in my crib... det var skönt att titta på Idol-final i mjukisbyxor o äta lång frukost på söndagen!


             


Så kom julen smygande. Alla var hemma från sjukhus vilket var trevligt eftersom tre gamlingar av fyra har åkt akut in de senaste månaderna. Mormor o morfar förhållandevis ok, Anna-Maj hemma för tillfället. Men när jag kom hem hade mamma någon släng av maginfluensa... inte direkt vad jag hade hoppats på! Men hon blev bättre o Onnie o jag hann med att handla lite, fika med mitt lilla troll o hans far och ytterligare en fika hos Anna-Maj. Det var skönt att vi gjorde det för A-M orkade inte komma på julafton. Det var en ... relativt lugn dag. Mormor o morfar kom o åt och jag har för första gången fått igenom att vi inte ska ha så mycket julklappar. Jag tyckte inga alls men jag tror att mormor nästan började gråta när det förslaget kom på bordet så en julklapp var till varje person gick nästan bra. det blev ganska mycket i alla fall!! På kvällen kom familjen Bengtsson o ännu senare drog Pat o jag iväg för att stå med facklor innan midnattsmässan. Och nej vi gick inte in på mässan =) Juldagen började som ALLA juldagar gjort så länge jag kan minnas. Vi åt frukost hos Eva. En årlig uppdatering av allas liv. O trots att nästan alla barn är mer eller mindre vuxna och skulle kunna sitta o snacka med "de vuxna" så sitter vi som vanligt i soffan o driver lite ironiskt med varandra. När det finns plats så kan man flytta till "vuxenbordet" o man inser då att en 18 åring kille kan vara minst lika mogen som en jultrött fnittrig 55+ åring. Gött är det i alla fall!! O skönt var det när mamma o jag gick hem. Tocg en lite längre sträcka genom skogen i blötsnö o duggregn men det var skönt att skaka ner maten lite.


        


Jonas hade sin sedvanliga juldagsfest efter vad jag förstått det sedvanliga tjatet från oss nära o kära. Jag tror inte att jag stod för tjat i år (förlåt, förra året) jag hade bestämt mig för att jag skulle dit vare sig jag fick en inbjudan till en fest eller inte, lillasyster likaså! Finns ingen annanstans man kan vara på juldagskvällen än hos Jonas, så är det o så kommer det vara många år så det är bara att gilla läget, bara så du vet Mr Lundgren!

           

         


            
         
           


Syss o jag kom hem ganska skapligt ändå! Med våra mått mätt i alla fall. O vad gör man inte när man ska upp tidigt "dagen efter", jo man äter! O några timmar senare gick vi upp, gjorde oss i ordning och drog iväg på promenad till fam Identeg för att fika med vänner från förr =) O sen blev det en promenad tillbaka, lite fotografering o lagom tills vi kom hem ringde Anna-Maj o talade om att hon skulle åka in till sjukhuset igen. SUCK!! Hon är ok där hon är o hon är fortfarande där så det får man väl se som bra.


Nu är 2009 slut. Jag måste säga att det är skönt! Det var fan inget toppenår. Såg en film tidigare idag, romantisk komedi, ganska hjärndöd... men ... de sa så fint att detär inte de jobbig stunderna som hamnar i fotoalbumet, det är stunderna som gör att man håller ut tills nästa bild. Det är väl så, det är bilderna som gör att det svarta hålet för snart ett år sedan känns avlägset.


        



Så, mina vänner! Det är ett helt nytt år och vi går mot ljusare tider! Enligt min personliga statistik kommer 2010 bli ett bra år och jag tror på det stenhårt. Med lite flax o lite stake kommer man långt... kanske ända hem. Puss o kram o allt det där, skål o gott nytt år!

Det är snart advent hörrni! Det är ju så mysigt! Jag vet att det inte är advent än på en vecka men jag åter till far min i huvudstaden på onsdag o när jag kommer hem på söndag så vill jag inte traska ner i källaren för att hämta allt pynt o eftersom jag inte mådde så bra för ett år sen så orkade jag då inte engagera mig att ens öppna paketet med mina då nyinförskaffade röda fina gardiner. Jag har öppnat paketet, rockat loss med strykjärnet och hängt upp dem. Fina helröda gardiner i vardagsrummet och vita o röda med svarta snöflingor i sovrummet. Röd duk i köket =) Det är fiiint! Kvällen tillbringades med mina flickor, glögg, pepparkakor och ost. Lisa var fortfarande lite seg sen gårdagen =)

Själv har jag ju manetflunsan! Dvs mycket slem i bihålorna... Det är INTE härligt!

Sen måste jag avsluta med Onnies bild! Den är fantastisk och den måste föras vidare!

Igår kom den... snön! Det var svinkallt i förrgår kväll, kallt i går morse och när jag skulle slå igen dörrarna kl 15 igår så snöade det. Vita flingor i luften, vitt på marken... o svinkallt! Det var mysigt! Det är forftarande snö ute. Lite blaskigare, men faktiskt vitt fortfarande!

Sitter framför TVn. EMA, Green Day rockar loss. Punk Rock är fan gött! Det är iofs ganska mycket pop över Green Day, men wtf vem bryr sig, det är gött i alla fall. Det var evigheter sen jag satt framför MTV och EMA och man blir helt ärligt lite nervös även om jag egentligen faktiskt inte bryr mig längre om vem som vinner längre, men det är kul att engagera sig. För en kväll i alla fall. Pop o rock, vad kan gå fel? Det är snart helg, då kan jag sova. Ikväll blir det nog inte så tidigt...

Btw, U2 vann Best Live Act =)

Jag måste säga det... jag har faktiskt många av dem i min närhet. Helt ärligt så har jag börjat sluta lystna på dem. Det eviga snacket om sig själv, hur bra man är, hur man lyckats bäst med allt och hur man kom dit man är och hur man kommer ta sig vidare för att man är så bra. Jag har tröttnat på det så mycket att jag faktiskt helt omedvetet slutar lystna. Det fina i kråksången är att ingen märker att jag slutat lystna, eftersom man i alla fall aldrig får en syl i vädret så att man bara ler och nickar är det bästa för då behöver inte narcissisten i fråga höja rösten och avbryta.

Men så finns det de där människorna som jag inte blir matt av att umgås med. De som jag får så mycket energi av och som jag inte behöver kämpa för att få berätta något om mig själv för. Det frågar, de kopplar ihop till något vi pratat om tidigare och till något som hör inte bara med dem att göra utan mig och oss också. Vissa personer lever man i en sorts symbios med. Ett givande och tagande och det är med en naturlig känsla som man inte är medveten om. Känslan av hur man ska vara mot varandra finns naturligt i varje ögonblick. Jag kan bli lite nervös ibland att jag tömmer ut allt uppbunkrat jag bunkrat upp när jag blivit avbruten och överröstad, men jag hoppas inte det.



Jag sitter mycket på tåg... väldigt mycket på tåg. Mååånga timmar. Det passar mig. På tåget finns det inte mycket annat att göra än att sitta stilla. Jag läser oftast inte, jag har musik på hög volym och tänker. Eller så är jag bara blank mellan öronen och stirrar ut. Och ibland är det så att helt plötsligt så kommer solen fram mellan molnen. (O jag har alltid med mig min kamera)