tempus

Det är märkligt hur livet slänger hit o dit. För ett par veckor...eller snarare månader frågade chefen mig om hur jag såg min framtid. Med tanke på att jag skulle få reda på om jag fick jobba kvar eller inte så tryckte jag i från tårna o sa att jag vill jobba som rådgivare. Har frågade om jag hade tänkt att söka någon av privatrådgivartjänsterna som skulle göras om och fördelas på nytt. Njae tänkte jag men det är ju alltid bra att visa framfötterna, jag vill ju inte fastna i det jag håller på med nu o det är ju bra att visa att man finns. Så jag sökte. Fick ett litet möte med rörelseområdeschefen, vilket alla som sökt fick . I slutet av det mötet sa han att jag inte skulle döma ut mig själv bara för att jag var ny i banken. O det är ju klart, jag är ju inte blåst o jag kan ju lära mig saker. En av våra privatrpdgivare, han är helt fantastisk, otroligt duktig, har fått jobb på Privat Banking (rådgivare till de allra rikaste...) och ska flytta från oss in till stora staden. Då blev jag lite nervös faktiskt...

Idag hade jag uppföljningssamtal med chefen. Det har vi månadsvis, inga konstigheter. O han visar mig att jag ligger långt över mina mål och är en av de som säljer bäst av banksäljarna hos oss!! Sen försöker han trevande kläcka att det var inte alls långt ifrån att jag faktiskt fick tjänsten som privatrådgivare! Han ville inte säga för mycket om varför och hur nära för vi får reda på vem som fick den i morgon. Men att ens vara i närheten är stort för mig, men tanke på att för mindre än ett halvår sen höll jag på att bli uppsagd! Så flinade han sitt fåniga flin o sa att Du får inte vara arg på mig den här gången, jag är verkligen jättenöjd med ditt jobb och jag ser dig snart i en liten annan roll än den du har nu.

Jag är inte arg alls!! Tvärtom, lite lättad. Att bli licensierad privatrådgivare är ett ganska stort steg! Speciellt för någon som är totalt insnöad på marknadsföring!!!

Jag sträcker lite på mig och klappar mig själv på axeln. I KICK ASS!!

Efter så många år är det fortfarande den bästa texten någonsin, Time of your life med Green Day. Inte för att jag har en gaffel i vägen just nu, men det gör ju inte texten mindre fantastisk. Fått över lite bilder från kameran o då blir det ju lite att man fastnar...

Skogen - frihet



Årets första nyckelpiga - hos mamma



Vart jag än ska



De knäppa - De bästa

Vet inte riktigt hur jag ska börja... Jag vet bara kontentan.

Helgen. Mötte en gammal kärlek/besatthet. Det är så härligt att känna att man är totalt över honom. Det var i o för sig ett par år sen, men ändå! Han höll hand med flickvän o skrattade o jag tyckte att jag vet vad jag såg i honom men jag är såååå över det! + att han hade gått upp i vikt =) hihi Ett helt avslutat kapitel!

I lördags hängde jag med M o J hela dagen. Gjorde av med lite mycket pengar, men det var härligt att bara gå omkring bland folk o upptäcka att de faktiskt existerar. Fika! Kvällen fylldes med öl med J o L. Söndagen tillbringades i Stadsparken i solen med L o glass. O det finns ju massor av fina pojkar att titta på!!!!! Vi tog lärdom av den allsmäktige Oprah och kom fram till att säga Ja i stället för Nej. Då får man massa JA-energi in i sitt liv och det är ju alltid bra, det är så vi ska få fart på allt.

Jag tog tag i ett annat kapitel idag. Ångest för att prata med honom, men jag insåg att ett samtal skulle inte ge lika mycket möjligheter till sönderanalysering som ett sms.... så jag ringde. O det var så skönt att få prata o höra rösten. Inga analyser, bara ett jättetrevligt samtal! Glömde nästan bort att jag faktiskt hade ett riktigt ärende =) Ett hinder mindre att ta sig över.

Sen har vi kapitlet som aldrig verkar ge sig... Det var ett halvår sedan jag svarade sist... gjorde det nu i helgen, mest för att höra hur det kommer sig att han är så fantastiskt blåst att han inte ger sig. Inte ens efter att ha blivit ratad i drygt ett år. Det är seriöst som att ha en diskussion med en ihålig betongvägg. (jag skarattar lite för mig själv) Skulle vilja ha en seriös diskussion med honom när han är nykter, skulle vilja förstå vad det är som utspelar sig i hans huvud. Och tro mig, om det är någon som skulle få för sig till en förklaring så skulle den inte passa in i alla fall. Det är faktiskt hysteriskt roligt. Han verkar tro att vi har något kvar. Eller att han låter sina polare tro att det är något kvar. Mitt problem är att jag är så nyfiken! Jag inser att jag aldrig kommer få något svar från honom, men jag vill ju sä gärna veta hur han fungerar, hur han tänker. Hade jag varit honom hade jag raderat numret jag alltid ringer på fyllan, dvs mitt nummer och varje helg. Efter att blivit dissad en gång skulle jag tycka att det var otroligt pinsamt. Men över ett år senare är det ju nästan att psykolog borde kopplas in. Av ren självbevarelsedrift!!!! Jag får väl svara om ett halvår igen o höra om han har någon strålande förklaring då.

Jag tar tag i lite saker som jag pressat framför mig. Små saker, då och då lite större. Det går lättare och lättare och i morgon, förhoppningsvis, ska jag lyckas ta tag i en sak jag har haft dåligt samvete för i veckor. Vi får se.

För ett par år sen, på nollningen, mötte jag en gammal paralellare. Ingen av oss ville bo där vi bodde så varför inte flytta ihop i en bättre lägenhet? Det fick gå som det ville, antingen hade vi hatat varandera, inte brytt oss om varandra eller bli bästa vänner. Jag hittade min själsfrände!

Det finns människor som bara genom att vara i närheten, förstår precis vad man tänker och känner. Inga konstigheter, inga förklaringar. Det låter kanske tråkigt, men det är absolut så långt från sanningen man kan komma! Min helg i Lund var fantastisk! Våren slog ut i full blom och jag fick mig en energikick av en vän som känner mig bättre än det flesta. Ja lyckades klura ut vissa saker som jag tappat bort lite de senaste åren.... Det mest humoristiska var att träffa den andra ov henne =) Hennes pojkvän är precis lika knäpp på precis samma sätt! En blir gla' i själen!

Isikter om hur man ska takla olika situationer kommer på bananskal. Jag har otroligt svårt att ta mig upp! Det som är jobbigt just nu är att jag inte vet varför jag är nere. Jag bara har den där malande känslan i magen och spänningen i vaderna (???) Jag är inte på humör för ngt alls, jag vill helst bara sova! Ids inte ens sätta på datorn på kvällen. Det som får mig att gå upp på morgonen är att jag vet att när dagen är slut är jag en dag närmare fredag och Lund!

Så sitter man o småsnackar med my girl Jo, Lisa har presis frågat om jag ska med på Tillsammans till Valborg, tydligen som festivalborg fast i lugnare tappning och Jo tyckte det var en bra idé och samtidigt insåg jag att det är precis vad jag behöver!!! Jag behöver komma ut, jag behöver ta mig utanför dessa väggar och jag behöver piffa!! Jag behöver känna mig extra snygg!!! Det kanske hjälper för en kväll i alla fall....

Det är grått, blött, lite snö, kallt... men jag har ändå en känsla av sommar. Har nyss kommit hem från en konsert med Eldkvarn! För mig är Eldkvarn sommar i Sand, jag är typ 16-17 o jag har vänner omkring mig. Sand och dessa vänner var min fristad. Jag hade mycket att bära och där var det som att allt detta inte fanns. Runt omkring mig var det massa fulla 40-, 50- och 60-talister och jag insåg att min nostalgi inte är liknande deras. Jag satt och tänkte att det finns människor som man alltid kommer att bära med sig i sitt hjärta. Det låter lite löjligt, men det är precis så det känns! Hade inte jag haft dessa killar som tog hand om mig, hade jag inte varit den jag är idag. De gav mig en styrka att vara mig själv och en säkerhet att släppa in. Några av dem finns kvar nära och är fortfarande nära och kära vänner som fortfarande ger mig styrka. Några av dem har jag inte träffat på flera år. Men just nu är det sommar och jag är 16 år!

Det är väl märkligt... vissa dagar gör man absolut ingenting tills sista kunden o då smäller man in allt!

Den här veckan går nog inte till världshistorien som min bästa vecka någonsin, men den går absolut inte till världshistorien som den sämsta heller. Eller det är ju bara onsdag men än så länge är den ganska intetsägande. MEN titta på min bild här till höger! Inte gråter jag för att det inte är en fanstastiskt strålande vecka, istället njuter jag av att den inte är fruktansvärd! Helgen som var gjorde mig gott! Jag har inte mått såhär bra sen typ.... oktober. Oktober var en turbulent månad.... men ändock bra. O jag mår faktiskt bra. Bilden behöver inte vara jättesvart längre. Försökte även byta bakgrund.... men ingen annan än den här passar mig!

Det är tydlighet jag behöver för att må bra och det är ganska tydligt hur jag vill ha det kring mig och de jag vill ha omkring mig är tydliga mot mig. Det behöver inte alltid vara ngt jag gillar eller tycker lika, men så länge jag har sanningen framför mig så kan jag jobba därifrån. Är det rykten o skvaller o min förbannade intuition så gillar jag inte läget. (min magkänsla stämmer 99 gånger av 100 o det är inte alltid kul)

Kanske skulle försöka ändra bakgrunden i alla fall... lite rosa kanske.... med hjärtan.... HAHAHAHA!!!

... Det är inte jag som säger det! (vet att det inte är ngn som läser min blogg som fattar det roliga, men skit samma)

Överlägset bäst på kontoret på pensioner och 24hBanken! Så det så!

Det är så fantastiskt skönt!!!! Jag sitter inte i styrelsen längre!!!! Tralalalala!

Helgen var jättebra! Onnie fick lite spa o massa presenter. Jag fick massa öl och jag sitter inte längre i styrelsen! Jag blev så lättad att jag helt seriöst höll på att börja gråta! Sitter i valberedningen i stället, men det kan jag överleva tror jag!

Det är så knäppt allting! När det är bra i livet då är allting verkligen helt fantastiskt, allt går bra, det är lätt att göra saker, man bryr sig inte om småsaker. Men när det är dåligt och man mår dåligt då är det så svårt att stoppa fallet! Allting blir värre, man orkar inte med något o det händer bara fler saker som gör att man trillar ner ännu längre. Man längtar bara ner till botten så man kan börja vända, men botten verkar bara flytta på sig. Det gör mig nervös, för ju högre upp man kommer desto längre ner faller man. Jag skulle verkligen inte vilja att livet skulle vara platt, men efter det senaste halvåret så skulle det vara trevligt om det höll sig platt en månad eller så.

Det var en bra helg, eller det var en strålande helg! Jag vågar mig upp över ytan för att hämta lite luft, men fan jag blir mer o mer nervös! Skulle vara toppen att få känna sig trygg i tillvaron. (Nu låter det depp igen, men det är det inte, jag är så nöjd med helgen!!)

Marcus o Jenka reder sig själva




Födelsedagsbarnet




o vi som var med

     

close to heaven