tempus

Det är märkligt hur livet slänger hit o dit. För ett par veckor...eller snarare månader frågade chefen mig om hur jag såg min framtid. Med tanke på att jag skulle få reda på om jag fick jobba kvar eller inte så tryckte jag i från tårna o sa att jag vill jobba som rådgivare. Har frågade om jag hade tänkt att söka någon av privatrådgivartjänsterna som skulle göras om och fördelas på nytt. Njae tänkte jag men det är ju alltid bra att visa framfötterna, jag vill ju inte fastna i det jag håller på med nu o det är ju bra att visa att man finns. Så jag sökte. Fick ett litet möte med rörelseområdeschefen, vilket alla som sökt fick . I slutet av det mötet sa han att jag inte skulle döma ut mig själv bara för att jag var ny i banken. O det är ju klart, jag är ju inte blåst o jag kan ju lära mig saker. En av våra privatrpdgivare, han är helt fantastisk, otroligt duktig, har fått jobb på Privat Banking (rådgivare till de allra rikaste...) och ska flytta från oss in till stora staden. Då blev jag lite nervös faktiskt...

Idag hade jag uppföljningssamtal med chefen. Det har vi månadsvis, inga konstigheter. O han visar mig att jag ligger långt över mina mål och är en av de som säljer bäst av banksäljarna hos oss!! Sen försöker han trevande kläcka att det var inte alls långt ifrån att jag faktiskt fick tjänsten som privatrådgivare! Han ville inte säga för mycket om varför och hur nära för vi får reda på vem som fick den i morgon. Men att ens vara i närheten är stort för mig, men tanke på att för mindre än ett halvår sen höll jag på att bli uppsagd! Så flinade han sitt fåniga flin o sa att Du får inte vara arg på mig den här gången, jag är verkligen jättenöjd med ditt jobb och jag ser dig snart i en liten annan roll än den du har nu.

Jag är inte arg alls!! Tvärtom, lite lättad. Att bli licensierad privatrådgivare är ett ganska stort steg! Speciellt för någon som är totalt insnöad på marknadsföring!!!

Jag sträcker lite på mig och klappar mig själv på axeln. I KICK ASS!!