Att se frem emot melodifestivalen är roligare än att inte göra det!
Ett enkelt konstaterande! Det är faktiskt roligare att se fram emot Idol, Melodifesteivalen, Biggest Looser, So you think you can dance, Lets dance, än att inte göra det. Visst det är inte direkt det absolut coolaste man kan göra som en 27årig singel en lördagskväll, men va fan jag har varit barnsligt förtjust i Melodifestivalen sendan Carola vann med "Fångad av en stormvind". Jag var 8 skulle fylla 9 och Carola var cool, det var coolt att ha Carola-plansher på väggen och kunde man inte texten var man en looser. I alla fall om man gick i 2an på Vidingsjöskolan. Det var mitt sista år som poppistjej och jag var cool!
Det jag menar är, varför inte njuta av det som tilltalar popälskande mainstreemflickan i mig. Jag gråter ju för allting. Och jag älskar det! Jag älskar när Idol-Erik sjunger så man tappar andan, eller någon i "So you think you can dance" får till det så fantastiskt att tårarna bara rinner nerför kinderna, eller när man så gärna vill att ett av bidragen i deltävlning 1 i melodifestivalen ska gå direkt till Globen och man bli sådär härligt nerväs att man kryper upp i soffan, eller i slutet av "Moulin Rouge" (när synikern brevid gapskrattar) när man sitter o gråter så man nästan hulkar. Varför klaga över att det är för mycket, varför inte bara ta in det fantastiska och njuta av att en gång i livet var man cool och nu behöver man inte vara det längre. Det är roligare!
Det jag menar är, varför inte njuta av det som tilltalar popälskande mainstreemflickan i mig. Jag gråter ju för allting. Och jag älskar det! Jag älskar när Idol-Erik sjunger så man tappar andan, eller någon i "So you think you can dance" får till det så fantastiskt att tårarna bara rinner nerför kinderna, eller när man så gärna vill att ett av bidragen i deltävlning 1 i melodifestivalen ska gå direkt till Globen och man bli sådär härligt nerväs att man kryper upp i soffan, eller i slutet av "Moulin Rouge" (när synikern brevid gapskrattar) när man sitter o gråter så man nästan hulkar. Varför klaga över att det är för mycket, varför inte bara ta in det fantastiska och njuta av att en gång i livet var man cool och nu behöver man inte vara det längre. Det är roligare!
