tempus

Oh yes! Ledig! Två dagar semester sitter som en smäck. Stress på jobbet, svårt att sova, mina gamlingar in och ut från sjukhus om vart annat och min manetflunsa är iofs mycket bättre men fortfarande ganska slemmigt. Jag är ledig och jag utnyttjar det till fullo!

Jag är i stora huvudstaden och sitter faktiskt fortfarande vid köksbordet hos min far, där jag även startade dagen vid sisodär kl 11. Frukost två timmar, dusch, nu dator. Gårdagen startades lite tidigare och tillblingades sedan inne i stan. Eftersom vi för en gångs skull lyckats få bort hysterin kring julklappar så behöver jag ju inte köpa så många. (för det finns fortfarande en pingla om vill ha en;)  ) Så jag handlade BARA saker till MIG!! It't was fun!Och det gick åt en del cash...

Jag vet inte om jag kanske skulle ta o gå en promenad.... eller om jag skulle ge mig in till stan igen.... eller om jag ska läsa min bok.... eller kanske stirra rakt främför mig ett tag. (pappa skulle kanske bli fundersam eftersom han sitter just rakt framför mig ) Det är svåra beslut som ska tas men jag ska nog klara av det här med!

Det är snart advent hörrni! Det är ju så mysigt! Jag vet att det inte är advent än på en vecka men jag åter till far min i huvudstaden på onsdag o när jag kommer hem på söndag så vill jag inte traska ner i källaren för att hämta allt pynt o eftersom jag inte mådde så bra för ett år sen så orkade jag då inte engagera mig att ens öppna paketet med mina då nyinförskaffade röda fina gardiner. Jag har öppnat paketet, rockat loss med strykjärnet och hängt upp dem. Fina helröda gardiner i vardagsrummet och vita o röda med svarta snöflingor i sovrummet. Röd duk i köket =) Det är fiiint! Kvällen tillbringades med mina flickor, glögg, pepparkakor och ost. Lisa var fortfarande lite seg sen gårdagen =)

Själv har jag ju manetflunsan! Dvs mycket slem i bihålorna... Det är INTE härligt!

Sen måste jag avsluta med Onnies bild! Den är fantastisk och den måste föras vidare!

Det är lite svårt när jag mentalt har flyttat. Leva i nuet, just nu, detta ögonblick... vad gör jag nu då =) sitter i soffan tittar på tv och bloggar =)

Jag kan inte fatta att man lägger ner och lever ett fantasiliv av det liv man vill ha om ett par månader innan jag ens fått ett nytt jobb eller lägenhet. Och så hittar jag problem som inte ens finns än. Mitt största hjärnspöke just nu är när jag får ett jobb, ska jag säga upp min nuvarande lägenhet direkt och förvara mina saker i ett förråd tills jag hittar en strålande lägenhet som jag verkligen vill ha, eller ska jag ha kvar lägenheten här? Hur kräsen ska jag vara med boende till att börja med och ska jag verkligen försöka vara kvar i banken ett tag till?

Det är svårt att leva i nuet när jag längtar hem till Linköping så mycket! Den titt som tätt kan jag nog rocka loss, släppa lös och bara vara närvarande just nu =)

Igår kom den... snön! Det var svinkallt i förrgår kväll, kallt i går morse och när jag skulle slå igen dörrarna kl 15 igår så snöade det. Vita flingor i luften, vitt på marken... o svinkallt! Det var mysigt! Det är forftarande snö ute. Lite blaskigare, men faktiskt vitt fortfarande!

Sitter framför TVn. EMA, Green Day rockar loss. Punk Rock är fan gött! Det är iofs ganska mycket pop över Green Day, men wtf vem bryr sig, det är gött i alla fall. Det var evigheter sen jag satt framför MTV och EMA och man blir helt ärligt lite nervös även om jag egentligen faktiskt inte bryr mig längre om vem som vinner längre, men det är kul att engagera sig. För en kväll i alla fall. Pop o rock, vad kan gå fel? Det är snart helg, då kan jag sova. Ikväll blir det nog inte så tidigt...

Btw, U2 vann Best Live Act =)

Jag måste säga det... jag har faktiskt många av dem i min närhet. Helt ärligt så har jag börjat sluta lystna på dem. Det eviga snacket om sig själv, hur bra man är, hur man lyckats bäst med allt och hur man kom dit man är och hur man kommer ta sig vidare för att man är så bra. Jag har tröttnat på det så mycket att jag faktiskt helt omedvetet slutar lystna. Det fina i kråksången är att ingen märker att jag slutat lystna, eftersom man i alla fall aldrig får en syl i vädret så att man bara ler och nickar är det bästa för då behöver inte narcissisten i fråga höja rösten och avbryta.

Men så finns det de där människorna som jag inte blir matt av att umgås med. De som jag får så mycket energi av och som jag inte behöver kämpa för att få berätta något om mig själv för. Det frågar, de kopplar ihop till något vi pratat om tidigare och till något som hör inte bara med dem att göra utan mig och oss också. Vissa personer lever man i en sorts symbios med. Ett givande och tagande och det är med en naturlig känsla som man inte är medveten om. Känslan av hur man ska vara mot varandra finns naturligt i varje ögonblick. Jag kan bli lite nervös ibland att jag tömmer ut allt uppbunkrat jag bunkrat upp när jag blivit avbruten och överröstad, men jag hoppas inte det.



Jag sitter mycket på tåg... väldigt mycket på tåg. Mååånga timmar. Det passar mig. På tåget finns det inte mycket annat att göra än att sitta stilla. Jag läser oftast inte, jag har musik på hög volym och tänker. Eller så är jag bara blank mellan öronen och stirrar ut. Och ibland är det så att helt plötsligt så kommer solen fram mellan molnen. (O jag har alltid med mig min kamera)