Sommar i P1
Jag fick ett fint litet tips av en fin lite flicka. Hon tyckte att jag skulle lystna på Pär Johansson i Sommar i P1. Så jag gjorde det. Det är fint!
Pär Johansson grundade Glada Hudik-teatern och jag förstår precis varför han gjorde det. Det är något speciellt att jobba med människor med olika utvecklingsstörningar. Det är så äkta. De har inga fördomar utan de dömmer efter vad som faktiskt är. Och de förlåter (oftast) lika snabbt som man hinner blinka.... i alla fall några gånger. :P
Jag tror inte att alla ska behandlas lika. Vi är olika, vi behöver behandlas olika. Men vi alla ska väl i alla fall behandlas med samma respekt och öppenhet?
Jag ska inte skriva mer, för det blir bara blaj i alla fall. Jag ska packa det sista för att gå upp tiiiiidigt och dra iväg på Lekläger. Det är 12 år sen jag åkte första gången. 16 år och livrädd för alla märkliga människor som nog var ganska äckliga. De senaste åren har jag varje år sagt att det här är mitt sista, men jag åker igen och igen och igen och igen... Jag har fallit och tagit mig upp och jag har fallit och tagit mig upp. Det har varit slit och skitgöra men det är där man kan vara sig själv utan någon finputsning på fasaden, bara rakt av jag. Jag har vuxit och jag har sett andra växa bara på ett läger. Det är fantastiskt!
Vill man följa med på lägret i år så kan man komma o hälsa på eller följa vår blogg www.fssleklager.blogspot.com
Ugg!
Pär Johansson grundade Glada Hudik-teatern och jag förstår precis varför han gjorde det. Det är något speciellt att jobba med människor med olika utvecklingsstörningar. Det är så äkta. De har inga fördomar utan de dömmer efter vad som faktiskt är. Och de förlåter (oftast) lika snabbt som man hinner blinka.... i alla fall några gånger. :P
Jag tror inte att alla ska behandlas lika. Vi är olika, vi behöver behandlas olika. Men vi alla ska väl i alla fall behandlas med samma respekt och öppenhet?
Jag ska inte skriva mer, för det blir bara blaj i alla fall. Jag ska packa det sista för att gå upp tiiiiidigt och dra iväg på Lekläger. Det är 12 år sen jag åkte första gången. 16 år och livrädd för alla märkliga människor som nog var ganska äckliga. De senaste åren har jag varje år sagt att det här är mitt sista, men jag åker igen och igen och igen och igen... Jag har fallit och tagit mig upp och jag har fallit och tagit mig upp. Det har varit slit och skitgöra men det är där man kan vara sig själv utan någon finputsning på fasaden, bara rakt av jag. Jag har vuxit och jag har sett andra växa bara på ett läger. Det är fantastiskt!
Vill man följa med på lägret i år så kan man komma o hälsa på eller följa vår blogg www.fssleklager.blogspot.com
Ugg!
Jag väntar....
Jag kanske inte riktigt tänkte igenom allting riktigt riktigt ordentligt.... jag satte igång att piffa håret med lite rött o lite sling ganska sent. O sen fick jag för mig att det inte riktigt räckte... så då slingade jag lite till. Så nu väntar jag. Jag väntar o väntar o tittar på klockan typ hela tiden för jag vill bara gå o skölja ur håret o gå o lägga mig! Piffa mer får jag göra i morgon för vem orkar styla håret 23.52 en torsdagkväll när man borde sova för man ska hänga med världens finaste troll i morgon!?!
Nu ger jag upp! Det får räcka det blir nog inte så illa som jag befarar... :S
Puss
Nu ger jag upp! Det får räcka det blir nog inte så illa som jag befarar... :S
Puss
