tempus

För ett år sedan var jag på väg in i en förvirring som sedan gick in i en liten svacka dom sedan gick in i ett stort svart hål. Ett helt jävla år se! Tiden går fort... sjukt fort! Så sjukt dåligt jag mådde o så bra jag mår nu.

Jag älskar hösten. Fram i slutet av juli och augusti har jag tröttnat på somaren (ok jag njuter om det inte är för varmt eller om man kan hålla ett horisontellt läge nära vatten) Jag vill ha höst. September och oktober är mina månader. Förra året var inget undantag men i år är jag lycklig på ett annat sätt. Ett nyktert sätt. Jag befinner mig inte i en rosa dimma av något jag än idag inte kan beskriva i ord. Jag ser vad jag har, klart och tydligt. Jer vet vad jag gör och vad jag ska göra. Jag har en plan. Jag upplever den friska luften varje morgon och när jag går till tåget så ler jag faktiskt i solen.

Ett år sen... ett helt jävla sjukt år!