tempus

När jag kom hem hit efter jul slängde jag en växt. En mycket speciell växt med mycket historia. Jag fick den när jag flyttade hemifrån och den kom från en annan växt med ännu mer och längre historia. Ett tag mådde den bra men det senaste året har den tynat bort. Det har inte spelat någon roll hur jag har skött den en orkade helt enkelt inte. Jag kände att med allt det bagaget så är det väl inte konstigt. Jag kände just då även att jag inte heller orkade speciellt bra. Jag stod stilla o visste inte hur jag skulle göra för att komma vidare. Så jag slängde växten, som en slags ritual liksom, bara för att lura mig själv till energi att ta mig vidare. Det sjuka var att ett par dagar senare ringde de om en anställngsintervju. För att göra en lång histora kort så har jag ju snart jobbat i två månader.

Jag har märkt att om man inte gör sig av med skräpet i bagaget man har så är det sjukt jobbigt att ta sig vidare. Bagaget är ju iofs det som gör mig till mig. Allt man upplever måste man ju ta mid sig för att utvecklas, men om man inte slänger lite då o då så får det ju inte plats nya saker. Mitt liv e ganska gött för tillfället! Ok, med undantag för svaga stunder då man inte lystnade på magkänslan, men på det stora hela så e det faktiskt helt strålande. Och i stället för att vänta på smällen så har jag bestämt mig för att rensa ut skten så jag kan fylla på med alla dessa strålande nya erfarenheterna. Vad innebär det då rent konkret? JO, jag rensar ur skiten ur min lägenhet! Slänger kläder o saker, rensar papper o sorterar i mappar. När jag flyttar är det bara saker jag faktiskt vill ha och behöver som ska följa med till den! Ny start utan skräp i bagaget!

För övrigt älskar jag mina vänner som kan HATA när jag själv inte orkar. Love ya!

Pöss