tempus

Jag ser molnen runt mig och jag flyger. Det går långsamt och det är inga störtdykningar. Jag svävar och ser mig själv jobba för att inte trilla tillbaka i gamla spår. Det går ganska bra, men de gamla spåren är så inkörda att de är lätta att trilla tillbaka i. Just nu är det så trevligt i det gamla spåret att jag egentligen inte vill ta mig ur det o att sväva här uppe gör det inte direkt lättare.

Det enda jag skulle önska just nu är att jag hade lite mer tid efter jobbet så jag kunde hjälpa mamma. Och några timmar till på dygnet.... o några timmar till på jobbet..... och några timmar till att sova på.... Hm... ska kanske gå o lägga mig då....

 =D