tempus

Det är märkligt egentligen.... hur man kan känna så djupt med sina vänner (och familj) En vän sörjer jag med, en vän gläds jag med, en känner jag för och förstår känslan. Jag tror starkt på att allting händer av en orsak och är det så att man håller på att knäckas så ser man inte orsaken. Man kommer troligtvis inte se den förrän långt senare, men man kommer se den. Tillslut. Bananskal flyger hejvillt omkring mig just nu. Mina fina vänner går igenom mycket! Än så länge har jag inte trillat på något av dem som inte är mina o jag ska hålla mig därifrån. Jag tar en GPS och försöker hitta mina egna o jag vet att trillar jag fel o faller så har jag mina fina som tar emot mig, pricis som jag plockat spillror hela hösten o som jag plockar nu o klistrar.... Min önskan är att fortsatta trilla rätt =)