tempus

Idag satt jag i timmar o stirrade på AnnaMaj, rosslandes med syrgasmask o maskiner som blippade o pep. Jag trodde att jag skulle panika men det gjorde jag inte. Det kom några tårar men mest satt jag o stirrade på hur den lilla kulan i masken rörde på sig när hon kämpade med att andas och tänkte att lever jag tills jag är 92 och har levt livet lika fullt som hon så kan jag somna in nöjd. Vilken fantastisk kvinna!